Min mobil har inte funkat  så därför har jag inte kunnat uppdatera någonting. Hoppas alla har det bra ändå jag har haft det en underbar vecka med mycket sol och bad och motorsport.

Min faster är så duktig hon tog första heatet på första plats men smedan la bilen av.det fattades en poäng för att komma till final. och andra jag känner klarade också av att komma väldigt långt och fick mycket poäng.

Jag och min kille bodde i tält hela veckan och det var skönt men ännu skönare att faktiskt få vara ifrån varandra en liten stun, nu är jag hemma hos min faster och har äntligen fått igång mobilen jag förstår inte var fel svar men det funkar felfritt

Nu bär det snart av till Motala för festivalen som hålls nu nästa vecka. 

Allt är packat och klart och står i hallen bara pojkvännen som måste packa för imorgon drar vi 

 
Jag har som litet inte haft nån avsky för mat jag älskade all mat "undantag för pyttipanna och rödbetor"
När jag var ca 12 år var jag redan då i en deprision
Jag kom in i en fas där ätandet gav mig ångest och d tog stopp i halsen när jag åt.
Jag har aldrig varit en frukost meniska och åt under denna tid inte frukost i skolan åt jag knappt lunch och spydde sedan upp det på toaletten
Mellis hoppade jag
Och middag hemma kunde jag inte skippa så jag åt men lite mindre och hade Altid ursäkten att jag åt jätte Mycket till skolan
Jag hittade ofta på saker med kompisar så jag skulle vara hos dom under middagstiderna men till kompisarna sa jag att jag skulle käka hemma sen och så gick min "plan" runt

Att vara hungrig blev lixom skönt jag brydde mig lixom aldrig men hunger känslan var en mysigt känsla
Jag kom iallafall över det beteendet ganska fort men nu mer och mer så mår jag dåligt när jag äter
Jag försöker köpa och äta fet mat för att visa mig själv att jag klarar det.
Idag köpte jag mat på Max
Pommes , dipp,hamburgare och en shake
Efter några pommes och två tuggor hamburgare kom ångesten och det är därför jag skriver just nu.
Att lixom känna ett stop i halsen och värkligen inte vilja äta ska inte få hindra mitt liv men jag mår så dåligt av det att jag inte vet vad jag ska göra åt det

     
Nu ska jag och min pappa ut i skogen och leka skogsmullar

Vi började vårat tvådagars äventyr men att paddla 1,6 mil med kanot och sova i ett jätte fint vindskydd som inte många vet om
Vi hade en jätte mysig kväll med grillning av både korv och marshmallows.
Jag gillar Igentligen inte marshmallows det är bara grejen att grilla dom som är kul.
Dagen efter fiskade vi en stund och paddlade bara några kilometer innan vi "parkerade " kanoten och gick en annan väg (7km) tillbaka till bilen

Hur mycket är det meningen att man ska lita på personer man älskar?

jag menar hur mycket ska man lita på föräldrars falska spel av "allt kommer bli bra"

kuratorers "om du kämpar så klarar du det"

och kärlekens "jag älskar dig" 

hur mycket ska jag kunna lita på dom.

vad händer om dom svikert mig ?   

Att det är så lätt att vara arg på någon. 

Någon som sårar dig men sen inte fattar det och inte ens nästan tar åt sig när man försöker prata med honom

" jag vill bara prova lixom "

" aha jag vill bara prova cutta upp hela benet?" Är det lika okej då eller?? 

för fan nej d e fan inte okej men om jag skulle va lika kall med mina svar skulle vi aldrig kunna träffas. 

Man måste va berädd att ändra sig lite för att få ett förhållande att funka. 

Men ärligt så tvivlar jag på att vi håller tills skolan börjar igen... Jag älskar honom otroligt mycket och han säger att han gör det tillbaka men hans handlingar är mer som Om han var singel och fick bästäma helt själv över sitt liv han måste tänka lite på mig. När jag endå har kommit på en kompromiss så bara bryter han dom enda två reglerna och sen försöker ljuga om det. 

Jag tror inte att detta kommer funka om inte han är berädd att ändra sig lite bara lite, jag begär ju inte att han ska sluta helt bara se till att hålla sig till dom två ända reglerna