Jag har som litet inte haft nån avsky för mat jag älskade all mat "undantag för pyttipanna och rödbetor"
När jag var ca 12 år var jag redan då i en deprision
Jag kom in i en fas där ätandet gav mig ångest och d tog stopp i halsen när jag åt.
Jag har aldrig varit en frukost meniska och åt under denna tid inte frukost i skolan åt jag knappt lunch och spydde sedan upp det på toaletten
Mellis hoppade jag
Och middag hemma kunde jag inte skippa så jag åt men lite mindre och hade Altid ursäkten att jag åt jätte Mycket till skolan
Jag hittade ofta på saker med kompisar så jag skulle vara hos dom under middagstiderna men till kompisarna sa jag att jag skulle käka hemma sen och så gick min "plan" runt

Att vara hungrig blev lixom skönt jag brydde mig lixom aldrig men hunger känslan var en mysigt känsla
Jag kom iallafall över det beteendet ganska fort men nu mer och mer så mår jag dåligt när jag äter
Jag försöker köpa och äta fet mat för att visa mig själv att jag klarar det.
Idag köpte jag mat på Max
Pommes , dipp,hamburgare och en shake
Efter några pommes och två tuggor hamburgare kom ångesten och det är därför jag skriver just nu.
Att lixom känna ett stop i halsen och värkligen inte vilja äta ska inte få hindra mitt liv men jag mår så dåligt av det att jag inte vet vad jag ska göra åt det